Bóolkhènt! Welcome! Benvenuto!   + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ is gastòrbet    + + +     Enghele    SÈRJO BONATO KHUNTZ, bar haban vorlóart an vraünt und an hüutar    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYER, an baarar zimbar, is gastòrbet    + + +     Enghele    ÈNGALLE FRIGO MAYAR, bar bèllanen hörtan gadénkhan    + + +     Gianni    Ricordo: Gianni Rapelli is gastòrbet    + + +     Gianni    Ricordo di Gianni Molinari    + + +     Gianni    Dar önjar liibar kséll Gianni Molinari is gastòrbet    + + +     Baposte    Benedikt XVI. is ganaamet Gaheertar Kséll   

       © 1997
Oliver Baumann •
Ermenegildo Bidese
Vorlòart, de sümare ane oart Verloren, die endlosen Sommer Perse, l'estate senza fine
Vorlòart, de sümare ane oart.
Vorlòart, dar aangraif parar vüüze af péche
gabèrmet vomme taghe
ábasan imme sumare.

Vorlòart, de bintare stille vomme sneebe.
Vorlòart, z paitan memme maule offen
an langhen briif
voname vrömaden leebane.

Vorlòart vor pildar nèt zo zeelan
innont beeln dorkhennet-sich nicht mèar.
Vorlòart vor boart nèt zo zeelan
ba lésan un vorsteenan ist-z nèt bèart.

An takh stille vomme stoobe
imme sumare ane oart
is gabeest mèeront dan an jaar
imme plintanten gaspuuste
dar lokhanten beppaspinnen.

Vorlòart, z bizzansen baz is-ta.
Vorlòart, de belt, ba tüüt bool,
Vorlòart, de zait, innont dèar
allez hat-üz gasmékhet mèeront hèftikh,
ambìa allez manghelte, anlòan de zait nèt.

Baz is vorlòart,
man-sig-az vènnan a-biidar
met vüar-traghe un béllan,
naach me beghe èersinkh,
par-vùuz.
Verloren, die endlosen Sommer.
Verloren, das Gefühl nackter Füße
auf tagwarmem Asphalt
an einem Sommerabend.

Verloren, die schneestillen Winter.
verloren das sehnsuchtsvolle Warten
auf einen langen Brief
aus einem fremden Leben

Verloren für nicht zählbare Bilder,
in denen man nichts mehr erkennt.
Verloren für unzählige Worte,
die zu lesen und verstehen nicht lohnt.

Ein staubstiller Tag
im endlosen Sommer
war mehr als ein Jahr
im blendenden Netzwerk
der Verführerspinnen.

Verloren, das Wissen, was ist.
Verloren, die Welt, die gut tut.
Verloren, die Zeit, in der uns
alles stärker schmeckte, weil
alles knapp war bis auf die Zeit.

Was verloren ist,
lässt sich wieder finden,
mit Geduld und Wollen,
auf dem Rückweg,
auf nackten Füßen.
Perse, le estati senza fine.
Smarrita, dei piedi nudi la sensazione
sull'asfalto caldo del giorno
in una serata d'estate.
         
Perduti gl'inverni di calma nevosa.
Perduta l'attesa languorosa
di una lunga lettera
da una vita estranea.

Perso per via delle innumerevoli immagini,
nelle quali non s'individua più niente.    
Perso per via d’innumerevoli parole,
che ne leggere ne capire conviene.    
         
Un giorno calmo da bufera polverosa    
nell'estate senza fine    
valeva più d'un anno    
nella smagliante tela    
dei ragni adescatori.    
         
Perso il sapere, di ciò ch'ha senso.    
Perduto il mondo che ti fa sentir bene.
Perduti i tempi, durante i quali
tutto aveva un gusto più forte, perché    
tutto era limitato eccetto il tempo.

Ciò ch'è perduto    
si può ritrovare,    
con pazienza e volontà    
sulla via del ritorno,    
a piedi scalzi.
 Oliver Baumann
in Zimbar-Gaprècht dar Siban Komàüne
Gròazòostarhòam, 13.04.2018
Oliver Baumann,

Großostheim, 07.03.2018
Traduzione:

Enrico Sartori 19.03.2018


Foto: Oliver Baumann 2012 (ka Hostat (Höchst))

zurück

 

   + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano    + + +     Eventi Lessinia    + + +     Eventi Alpe Cimbra    + + +     Eventi Altopiano   

Nach oben